Som en blixt från himlen, ett mullrande åskväder från väst, ett skyfall från de tunga mörka molnen, som beskrivet blev jag lika hänförd av musik. Jag tar till mig utav varje ton, rytm och styrka. Musik har givit och ger mig så oerhört mkt. Förutom att den tar mig tillbaka på en minnesfärd så trollar den även bort mina bekymmer på ett behagligt sätt (som varken innefattar droger eller alkohol). Musiken liksom studsar runt i kroppen, i blodomloppet och ut i varje por tills jag utandas den i sista strofen, tills musiken tynar bort, bort...
Musikmässigt sätt så är jag ingen "renras". Jag gillar allt. Mest rock för det är vad jag växte upp med och har så många minnen till. Smärtsamma som glada minnen...
Som barn fick jag bära runt på en gigantisk fiollåda i många år fram och tillbaks till skolan, till musikskolan, till bussen. Jag bar den på ryggen likt en packåsna upp för backen, på den ringlande, ojämna gamla grusvägen hem till mitt flickrum. För att Öva. Öva skalor var nog det som fick mig att sluta. Det och den alldeles för långa vägen att transportera instrumentet. Väl framme så var det ju dax att börja stämma älendet igen, och det tog tid. Sedan var det det ju inte så populärt precis att spela ett stränginstrument- om det inte var gitarr förstås- men vemsomhelst kunde ju lista ut att det inte var en gitarr. Så det blev en ganska stor nördstämpel där...
Spelade även piano som liten. Där var det också skalor som skulle traglas, men det gick betydligt lättare för det fanns mer ett mönster eller mer logik i det än på fiolen. Det krävdes väldigt lite utrustning att bära med sig som avslöjade den stora hemligheten att mamma tvingat mig att spela piano. Ett häfte som fick plats i väskan gick ju an:)
Sedan har vi ju den gamla klassiska blockflöjten som alla barnen i skolklassen skulle spela. Dess pipande ljud (oljud om man inte kunde behärska den) kunde man inte undgå i korridorerna, få av oss blev särskillt bra på att manövrera sig på de små hålen och munstycket. Och de som lyckades knäcka koden till blåsinstrumenten valde tvärflöjten istället...
Musik fanns ju överallt! I radion, på stereon, i Freestylen, i mitt huvud... Och sjöng gjorde jag. Tillsammans med andra i olika körer, ensam till en ackompanjerande sångcoach, eller till dem som ville lyssna på mig ute i skogen när jag vallade våra hundar.
Som vuxen, sitter jag mest med andra sysslor som upptar min tid men är lika musikintresserad ännu. Festivaler lockar, konserter upplivar och en mängd nykommlingar väcker den smått slumrande musikentusiasten som blivit morsa på nytt. Och här jollras det minsann!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar