Även om jag på många plan är bättre nu och kanske inte längre är så skör så blir jag bara så ledsen och nedstämd ibland så jag vet varken ut eller in.
Mina psykolog kontakter har glesnat i och med att A har så mycket omkring sig nu, så jag hinner helt enkelt inte med mina tider. (Barnmorskan förresten har väl sett mig mer nu då eftersom det är på slutet i min graviditet.) Fick dessutom flera nyheter i loppet på en vecka som både var glädjande och tunga. Energin sviktar, mkt som ska göras- hinnas med och jag mäktar inte med allt! Hjälp... Mina tankar irrar runt som om jag vore instängd i en cyklon men bara jag som upplever. Jag känner mig ledsen för att jag inte kan vara med på min systers bröllop som närmar sig, hjälpa henne med deras speciella dag, men det är omöjligt! Jag är orolig för min son, vill att han ska kunna äta igen! Önskar att jag vore en bättre fru & kunde bistå med allt som jag vill ge honom och vår relation, inte bara säcka ihop som en annan hösäck i soffan och sucka igenom dagarna i ända...
Vilket idiotiskt, patetiskt inlägg detta blev:X Jag känner mig bara tung och kraftlös. Ville bara säga det. Tror det kommer åska snart...

Magen sedd ur mina ögon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar