Det är alltid lika svårt att acceptera viktuppgång. Speciellt när man är gravid eftersom det är oundvikligt. Jag HATAR att gå upp. Dels för att jag har kämpat så med vikten hela mitt liv men också för att hur andra dömer mig pga mitt utseende. Jag är inte ensam om det, jag vet, men det stör mig! Annars kan jag tycka att det är så fint på andra gravida mammor med magen, men inte på mig. Konstigt.
Jag inser ju att det inte går att undgå just under graviditeten för att bebisen växer, blodflödet ökar och man samlar på sig vätska osv. Men jag VILL inte gå upp! Får ångest över hur stor och otymplig jag är, känner mig ful och osexig!
Ibörjan av graviditeten var jag så extremt trött att det inte var möjligt att träna på gym längre. Vilket var en stor besvikelse för mig, eftersom A och jag äntligen hade fått in en så bra rutin på att träna 2-3 ggr i veckan och promenader varje dag under hela våren/sommaren. Sedan har jag bara orkat promenera 1 1/2 timme varje dag och det är inte tillräckligt för mig!
Detta resulterade givetvis i att jag har förlorat i muskelmassa och gått upp i vikt. Avskyr att inte kunna få på sig sina vanliga kläder och tvingas köpa större storlekar...
Det får man ta tag i igen efter barnet är fött och börja träna, och så har jag också gjort efter 1:a & 2:dra barnet och tappade all extra vikt relativt fort med kost och löpträning. MEN efter den 3:dje gick jag istället upp! Så jag försöker att inte gå upp så mkt nu.
Suck! Viktigast är ju att bebben mår så bra som möjligt och växer normalt, men jag kan inte sluta nojja mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar