Har man tatueringar så har man-- Det är inget som jag tänker gömma, skämmas för eller dölja för någon. Visst finns det tillfällen som de kanske inte behöver nödvändigtvis vara helt synliga för alla. Men just för att de finns där de befinner sig är det ju ofta genomtänkt och planerat. Vill man ha en döskalle på nacken så var det väl en mening med det hela? Vill man visa hela världen sina tatuerade skinkor så kan man, ( iaf när man är naken eller badar) men man är ju inte tvingad till att titta på dem om det är så hemskt!
Fick frågan en dag om jag ångrar mina. Nä, varför skulle jag det? Det finns ju en anledning till varför jag gjorde dem en gång i tiden, en tid långt innan Tribals blev populära och innan svanktatueringarna tillhörde vanligheterna. Det var ju ett förevigat minne på min kropp vars design och motiv jag valde. Ingen annan. Minnen har vi ju alla och mitt sätt att dokumentera dem var just dessa tatueringar på min kropp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar